deprofundis

Är så glad att det är höst nu. Hösten har alltid varit min favoritårstid. Höstväder är det bästa som finns. Att rutiner har börjat komma tillbaka är också väldigt tacksamt. Sommaren med dess äventyr är också en fin del av livet men när det börjar närma sig sitt slut så är jag verkligen tacksam över att hösten återigen kommer in och bryter av. Då är det äntligen okej att kunna sitta inne och se film och läsa igen. Minns när jag var liten och jag redan då avskydde solen som pesten, ville vara inne med mina böcker men de vuxna gav en alltid dåligt smavete med sitt "varför sitter du inne när det är sol, du måste vara ute i det fina vädret" bla bla bla.

Nu har sommaren kommit med vissa positiva delar, men enbart pga vad man kan göra på sommaren, och då inte sommaren i sig. Sommar innebär festivaler, umgås konstant med sina vänner, och att kunna sitta utomhus. Mer ger det mig knappast inte. Avskyr att känna varm sol mot huden och den hemska lukt som kommer med detta. Ett annat minus är solbrännan..Ack och ve! Känner mig aldrig så ful som på sommaren. Bränd ojämn torr hud, en färg som efter ett tag visar sig i en brunaktig nyans och påminner mig om smuts.

Nej tack vet jag hösten.






Det som jag skriver ned på dessa blad är icke någon bikt; för vem skulle jag bikta mig? Jag berättar icke allt om mig själv. Jag berättar blott det som behagar mig att berätta; men jag säger ingenting som icke är sant. Jag kan dock icke ljuga bort min själs eländighet, om den är eländig.