deprofundis

fan vad jag hatar att känna mig som en underlägsen idiot. att vara så pass beroende av något/någon att man tolererar att känna sig kränkt och illa behandlad, enbart av det faktum att man är i en beroendeställning.

jag utbildar mig bla till att kunna arbeta med organisation och ledarskapsfrågor och därmed också ibland låta kukiga chefer veta hut. trots detta är jag totalt låst i min egen situation, med min relation till min chef. handflingsutrymmet=noll av den enkla anledningen att jag är beroende av cashen.

ni som känner mig vet hur galen jag blir när folk ens är i närheten av att ifrågasätta mig eller påstå sig veta saker om mig som strider mot mig egen uppfattning om mig själv. visst, jag kan vara fruktansvärt elak mot mig själv, men jag har en stark moderskänsla över mig själv när det handlar att skydda min egen identitet gentemot omvärlden.

SATANS KUK I UNIVERSUMS JÄVLA FÖRBANNADE FANSKAP
med en chef som min behöver man knappast fiender

ska försöka varva ner med "vem vet mest"...

;/