midsummer 2012
önskar att denna dag var en vanlig dag. är så opepp!trivs ej med livet men kan inte heller säga att något är jättefel. jag hoppas att det har sin grund i något såsom hormoner och den kvinnliga biologin. känner för att skippa hela denna dag. jag vet inte riktigt vad jag tycker om någonting men min uppgift just nu är att lära mig att känna efter bättre. om jag nu vantrivs hur vill jag annars att det ska vara då liksom? men jag vet inte ens om det är själva lifvet jag vantrivs med utan snarare upplevelsen av densamma. min psykolog sa dock sist att de två inte kan hållas skilda ifrån varandra, att miljön och upplevelsen av denna hörde samma. jag vette sjutton. han verkar så ny och akademisk på något vis. ska försöka slriva av mig lite mer för att få en klarhet i vad jag känner.
känner mig på det sistonde lite avundsjuk och bitter, vil helst inte ha sällskap särskilt mycket. jag stör mig på andra människor för mycket. känns som resultat av vantrivsel eller något.
avskyr nog sommaren för jag ser sån stior kontrast till hur jag är i jämförelse med alla andra. på hösten är alla lite ledna och opeppa och på sommaren är alla ständigt lyckliga (nåväl...) och njuter av livet. typ super, umgås, badar härjar, definitionen av en glad människa. kontrasten gör mig deppig, lite avundsjuka men också dåligt samvete, eller en skuld inför mig själv, att inte jag är en lycklig och taggad människa, inte ens på sommaren, inte ens på midsommar. känner ingen mening med att göra mig iordning för att jag är ful ingen mening med att umgås med någon för det ger mig inget. tråkiga konversationer, andefattiga samtal utan någon som helst substans. så känns det såklart inte alltid, men jag är inte riktigt vid medvetandet, det ger mig ändå inget.
men idag ska jag ändå motarbeta detta, sen ska jag arbeta fram en plan för hur jag vill att livet ska vara, och hur jag ska arbeta för att nå dit. möjligen är det så att jag vantrivs för att jag inte vill erkänna att det inte lever upp till vad jag hoppas.
någon som förstår mig, och min nya kärlek (lite grann) är iaf :
